jag har känt mig som femton år flera gånger den senaste veckan. i lördags var jag på ukm, på kulturhuset. det gjorde mig jättenostalgisk och lyrisk. det finns en ny generation oss. och vi som trodde att vi var de enda i världen, och fan vad coola vi tyckte att vi var. fan vad fel vi hade. åh.
några dagar senare skjutsade jag julia olagligt på min moped. på en moped man inte får skjutsa på, utan hjälm, på vätterstranden där man inte får köra moped. tre små femtonåriga olagligheter. så fint på något sätt.

nu sitter jag och läser gamla dagboksinlägg och inser att ingenting har förändrats det minsta lilla de senaste sex åren. och framförallt inser jag att det här året påminner så fruktansvärt mycket om förra året, med få förändringar.


den 29:e juni 2009 - 01:06
jag orkar inte med att vara känslosam och jobbig just nu. det är verkligen helt fel tidpunkt.
jag har förlorat mig själv. igen. jag har ingen aning om var jag står eller vad jag tycker om saker och ting. jag vet bara att jag ångrar en väldig massa saker. det här året har varit.. speciellt.


ja, jag säger då det. på vintervila finns hela mitt liv i text. kryptiskt och skrivet i koder förvisso, men ändå.

i övrigt spekulerar jag mycket kring framtiden och vad som komma skall, vilka beslut som måste tas och hur länge jag möjligen kan skjuta på besluten. om jag ska fly eller illa fäkta. om jag ska vara trygg eller kasta mig ut i ovisshet. jag vet inte, jag vet verkligen inte. det är så svårt att veta när man inte vet vad man vill. eller inte vill något alls, snarare.
svammel.
drammel.
fammel. i mörker.
jag är så förvirrad och dum. ursäkta mig.



just det ja. sedan tycks jag vara sjuk också. på riktigt. det känns lite olustigt.