jag har verkligen fått vårt hus absolut bästa utsikt. under den här tiden på året möts jag av ett vackert blomstrande körsbärsträd varje morgon när jag drar undan gardinerna.
körsbärsträd är så himla vackra. lyllos dig! jag har också en fin utsikt, rätt ut över skogen med alla granar. magiskt på något vis, där det okända tar vid efter gräsmattan. bara en massa granar som leder djupt in i skogen.
det är de i sanning! skogen är ytterligare en vacker plats, tystnaden och lugnet är det bästa som finns ibland. åh, det låter nästan lite som att det kan leda in i Narniaskogarna!
Något slags svar från mig till dig: Snöänglar, JA! Man kan hata allt annat som har med mörker, slask och vinter att göra, men man måste ändå älska snöänglar! De är så vackert abstrakta men ändå konkreta på något konstigt vis (fast det här blev mest lite svammel, jag kanske borde sova nu).
Salad Fingers och den manlige sångaren. Herregud, jösses amalia, herre jistanes(jag använder de mest slagkraftiga ord jag känner till)! DET ÄR SÅNGAREN. herregud, mummel, mummel.
Körsbärsträd är fin skit, jag brukar drömma att jag bor i Nangijala när jag ser dem. Tänk vad enkelt det vore att bo där. Skicka fredsduvor och äta bröd från boden och så. Sen skulle jag inte vara rädd för hästar heller, för de skulle jag rida genom sagoskogar och forsande fall med.
Bogla väntar på dig, kanske nästa vecka? Vi har ju trots allt uppvärmningslov inför sommaren då.
Julia: Ja, absolut. Det går inte att förneka. En gång hittade jag gamla snöänglar som hade täckts av ett tunt lager nyfallen snö. Det finns inte mycket som slår den upptäckten faktiskt!
Eller hur?! Obehagligt likt måste jag påstå!
Marie: Åh, samma här faktiskt. Speciellt när jag var yngre. Det var Körsbärsdalen och Narniaskogarna jag drömde om då. Gick in i varende skåp vi hade för att se till att det inte fanns någon skog gömd där. Det vore sannerligen vackert att få leva i Nangijala. Tänk allt som man skulle ha kunnat och vetat om man hade kommit dit, som man inte hade kunnat och vetat här. Mhm, jag hoppas att man kommer till Nangijala till slut.
Nästa vecka kan absolut vara ett alternativ! Som sagt har vi ju ganska många dagar ledigt då :) Jag är eventuellt i Göteborg med min klass på onsdagen, men annars så!
jag har verkligen fått vårt hus absolut bästa utsikt. under den här tiden på året möts jag av ett vackert blomstrande körsbärsträd varje morgon när jag drar undan gardinerna.
körsbärsträd är så himla vackra. lyllos dig! jag har också en fin utsikt, rätt ut över skogen med alla granar. magiskt på något vis, där det okända tar vid efter gräsmattan. bara en massa granar som leder djupt in i skogen.
SvaraRaderadet är de i sanning!
SvaraRaderaskogen är ytterligare en vacker plats, tystnaden och lugnet är det bästa som finns ibland.
åh, det låter nästan lite som att det kan leda in i Narniaskogarna!
Något slags svar från mig till dig: Snöänglar, JA! Man kan hata allt annat som har med mörker, slask och vinter att göra, men man måste ändå älska snöänglar! De är så vackert abstrakta men ändå konkreta på något konstigt vis (fast det här blev mest lite svammel, jag kanske borde sova nu).
SvaraRaderaSalad Fingers och den manlige sångaren. Herregud, jösses amalia, herre jistanes(jag använder de mest slagkraftiga ord jag känner till)! DET ÄR SÅNGAREN. herregud, mummel, mummel.
Körsbärsträd är fin skit, jag brukar drömma att jag bor i Nangijala när jag ser dem. Tänk vad enkelt det vore att bo där. Skicka fredsduvor och äta bröd från boden och så. Sen skulle jag inte vara rädd för hästar heller, för de skulle jag rida genom sagoskogar och forsande fall med.
SvaraRaderaBogla väntar på dig, kanske nästa vecka? Vi har ju trots allt uppvärmningslov inför sommaren då.
Julia: Ja, absolut. Det går inte att förneka. En gång hittade jag gamla snöänglar som hade täckts av ett tunt lager nyfallen snö. Det finns inte mycket som slår den upptäckten faktiskt!
SvaraRaderaEller hur?! Obehagligt likt måste jag påstå!
Marie: Åh, samma här faktiskt. Speciellt när jag var yngre. Det var Körsbärsdalen och Narniaskogarna jag drömde om då. Gick in i varende skåp vi hade för att se till att det inte fanns någon skog gömd där.
Det vore sannerligen vackert att få leva i Nangijala. Tänk allt som man skulle ha kunnat och vetat om man hade kommit dit, som man inte hade kunnat och vetat här. Mhm, jag hoppas att man kommer till Nangijala till slut.
Nästa vecka kan absolut vara ett alternativ! Som sagt har vi ju ganska många dagar ledigt då :) Jag är eventuellt i Göteborg med min klass på onsdagen, men annars så!