vi har haft något så lyxigt som långhelg alldeles nyligen. och ändå så känner man sig inte riktigt utvilad. i mitt fall skyller jag på att jag arbetat tre dagar i rad. trots en ovanligt lugn stämning på biblioteket så tar det ändå på de samlade krafterna.
men i övrigt har det varit en fin helg, med alldeles fantastisk väder och fina utflykter till mitt paradis i hägghult.
helgen innehöll också en väldigt spontan, nattlig utflykt tillsammans med min far. vi fick för oss att åka en sväng med bilen i lördags kväll, vid tiotiden. till en början hade min far en galen vision om hur vi skulle åka runt vättern, vilket kanske skulle tagit sisådär tre - fyra timmar. så blev det dock inte. men vi åkte ändå tillräckligt långt för att jag skulle somna i bilen, vilket är något av det bästa jag vet. jag upplever inget annat lika sövande och bekvämt som att åka långt, långt, långt i en bil. allra helst ska man inte ha något mål, och inte heller någonsin komma fram. det handlar väl om någon slags inre flykt kan jag tro, att vilja åka så långt bort som möjligt. att ständigt vara på flykt från verkligheten i en bil och med vinden vinande omkring sig och till ljudet av ljuvlig musik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar