så begravde vi det förgångna och fördömda år 2010 (jag hatar dig)

det har varit jul. och nyår. och nu är det dags att sätta sig in i vardagen igen.

jag är fotfarande kvar hemma i jönköping. har varit sjuk i en vecka och inte orkat ta tag i någonting, så jag försöker hinna med litegrann innan jag måste vara tillbaka på universitetet i göteborg.

julen var ungefär som vanligt, fast egentligen inte alls. jag, mor och syster började julafon med att besöka molly, åsa och petter för en julfrukost (förr var jag alltid i stallet klockan sju på julaftonsmorgon). därefter for vi till rosenlund där mina kära små marsvin fick extra mycket gott att äta och efter det mötte vi upp far hemma hos oss för att äta lunch och dela ut julkappar. när han åkt, någon gång efter kalle anka, så for jag för att hämta morfar och han stannade hos oss långt in på natten. mysigt i helhet, får man väl säga. men ja, som alltid detta vemod som sköljer över mig. det blir aldrig riktigt lika bra som man skulle önska.

syster stannade iallafall hemma till på måndagen och vi hade det mest mysigt. såg den nya narniafilmen på bio och åkte pulka bland annat.

men när hon åkt blev jag så sjuk, så sjuk. kunde varken andas eller prata och hade visst ont i hela kroppen. influenska kallas det nog. så alldeles nedbäddad var jag fram till nyårsafton som jag tillbringade hemma med vilda som dessutom är rädd för alla fyrverkerier. elin kom på besök och strax innan tolvslaget åkte vi ut till hägghult för att slippa undan de värsta fyrverkerierna.

sedan har det flutit på. jag har successivt tagit mig utanför dörren och på små promenader och nu är jag faktiskt bara täppt och väldigt hostig. det kunde varit värre! (men också bättre...)

några fåniga nyårslöften har jag nog inte tror jag. möjligen att aldrig göra om de misstag som jag gjorde under föregående år, kanske försöka att hålla mig stående och inte fallande platt.

och så ska jag inte äta kött förstås! det har jag ju klarat i sisådär sju år hittills så det ska nog gå iallafall. alltid något.

jag borde sannerligen ge ett löfte om att gå till sängs tidigare, men det är ju dömt att misslyckas. bättre att inte ge några löften alls än att bryta många förtroenden.