korta välplanerade steg. isen gömmer sig under snön som fortsätter falla likt aska. hela världen bäddas in i bomull och allt blir tyst, så tyst. det enda ljudet som når mina öron är det behagliga knarrandet som uppstår när mina fötter pressar samman snön under mina skor.
tänker på att jag ljuger för att ni inte ska förstå er på mig. tänker på att jag ljuger för att ni inte ska lära känna mig. på riktigt. tänker på att det blir så mycket lättare att försvinna in i vintervärlden.
på lördag flyttar jag tillbaka till jönköping. för en tid, för en längre period, för alltid. jag vet inte. men just nu känns det som att det blir bra och att jag nog faktiskt behöver det. rutiner som kan styra upp allt igen och kanske få mig i någon slags balans.