gatlyktornas ljus kastar skuggor i mitt rum. jag har slutat dra för gardinerna av någon anledning. som för att skydda mig mot mörkret. för att ta vara på så mycket ljus som möjligt kanske. jag vet inte. det är mycket jag inte vet. men ändå mycket jag tror mig veta.
jag är nog en förvirrad själ.

och det knakar i väggar och i dörrar och i golv. men ingen rör sig. det är bara ett hus som lever. vare sig vi vill eller inte.

ibland slås jag av att mitt rum har schackrutiga väggar och ett schackrutigt golv. ibland slås jag av hur trygg det gör mig. som att leva kvar i det gamla, i det dolda. i den jag var.
ibland skrämmer det slag på mig. som att något jagar mig bakifrån, som att något kastar sig efter mig, vill sluka mig.

jag tror jag tänker för mycket. eller för lite. eller varken eller.
ytterligare en sak som jag inte vet.

men joel alme är fin att lyssna till om nätterna, det vet jag.