det har varit en fin höstdag idag. en sådan höstdag som tillochmed jag tycker om. jag vaknade och såg brandgula löv utanför mitt sovrumsfönster. solen värmde den annars kalla asfalten och jag gick ut i bara en kofta och frös inte speciellt mycket. sådana dagar önskar jag mer av. och då ska de dagarna fyllas med fina promenader och varma halsdukar. jo, hösten kan faktiskt vara fin ibland. kanske har jag kommit till den insikten tack vare vänners ständiga tjat om hur vacker hösten är eller så beror det på att det här är en alldeles särskilt fin höst. kanske.

och inte nog med en finfin höstdag. den avslutades dessutom med en spelning på insikten. pierre var arrangör, som vanligt, och det var sorgligt nog den sista don't tell me that-spelningen som vi får njuta av. horowitz var det som spelade och som vanligt var det en mysig samling människor som var där och lyssnade.