åh åh åh. var och såg på petters, mollys far, föreställning "nils, resan mot norr" idag. och det var alldeles fantastiskt! det var en barnföreställning så att jag kom att älska den var kanske föga förvånande. jag faller allt som oftast för saker som egentligen är anpassade för barn.
pjäsen handlade inte så överraskande om nils holgersson och hans resa på gåskarlen mårtens rygg. och när det kom till den här föreställningen så gestaltades resan med hjälp av vackra träfigurer, en vit duk där det då och då dök upp vackra bilder och så petter och hans motspelerska. och så den alldeles fantastiska musiken av detektivbyrån. man kunde onekligen ha trott att musiken var skriven just för den här pjäsen så väl som de två delarna stämde överens. scenografin väckte samma känslor i mig som filmen "science of sleep" gör och att sedan sammanfoga det med min absoluta favoritmusik kan ju inte bli annat än rätt!