min kära mor har flyttat hem från vår stuga. morfar bor kvar så länge jag blir kvar, utan att jag bett om det. men det känns fint. man känner sig onekligen väldigt ensam när det blir natt och väldigt mörkt. och så är det fint att ha sina absolut käraste nära, morfar och vilda. därför bjuds på en ytterst charmig bild på dem båda. mys!