berättelsen om det bortsprungna marsvinet

det var i lördags afton när jag, min syster och hennes pojkvän kom hem från en gemytlig vistelse i göteborg. hem i det här fallet innebar hem till vår sommarstuga, mitt ute i skogen. hemma väntade oss min kära mor som tillbringat dagen där, i skogen. med ett bekymrat ansiktsuttryck förklarade hon att något tråkigt hade hänt så fort jag klev innanför dörren. ett av mina femton marsvin (egentligen ett av min mors två marsvin - hon anser sig ha adopterat bort dem till mig) hade tidigare under kvällen tagit sig ut ur en tillfällig utomhusbur och försvunnit. då min mor upptäckte att buren inte innehöll något marsvin så hade det redan börjat skymma och det var svårt att upptäcka ett ganska välkamouflerat marsvin på den lövtäckta marken. men hon hade gjort sitt yttersta, startat bilen och letat i strålkastarens ljus och försökt få vår hund Vilda att spåra det flyktbenägna marsvinet. märkligt var det också att han skulle ha lämnat de andra burarna, med resterande marsvin då dessa är flockdjur och gärna håller ihop. de ska ha sökt länge, men utan resultat. då jag hade kommit hem begav vi oss ut ytterligare en gång för att leta, men också denna gång utan resultat. jag började ge upp hoppet. ett ensamt marsvin, ute i skogen, bland vilda djur, en kall natt - det bådade inte gått. jag befarade det värsta och det var med tungt hjärta jag gick och la mig.
så morgonen därpå hade min syster vaknat och tänkt gå för att väcka mig. Vilda följde hennes steg in i rummet där jag sov och fick så ett kommando av min syster att väcka mig, men gjorde inte som hon blev tillsagd utan sprang mot ytterdörren i hopp om (trodde min syster) att få gå på en promenad. min syster beslöt sig för att låta mig sova vidare och förbereda en frukost innan jag vaknade. men så fick hon för sig att följa med Vilda ut i trädgården och bad, utanför dörren, Vilda att leta efter marsvinet, varpå Vilda börjar nosa omkring i det låga gräset utanför stugan. kort därefter rusar så Vilda bort på baksidan av huset och vänder sig om för att (enligt min syster) se så att min syster följde efter. vilket hon också gjorde. på baksidan nosar Vilda vidare kring masrvinens uteburar och vidare in brevid garaget där marsvinen tillbringar nätterna och regniga dagar. alldeles intill garaget ligger det staplar med svarta takpannor och dessa fångade plötsligt Vildas intresse - hon springer så och ställer sig bakom takpannorna och tittar in mellan två av staplarna. min syster följer efter och upptäcker till sin förvåning att det mellan staplarna sitter något litet och hårigt, ihopkurat och alldeles stilla. det bortsprungna marsvinet!

den dagen vaknade jag av att min syster kommer springandes och skrikandes in i huset och utan att ens vara helt vaken ställer jag mig upp och rusar ut för att faktiskt kunna plocka upp och ta hand om det jag så bestämt trodde var förlorat. så detta var berättelsen om dagen då femton hade kunnat bli fjorton, om dagen då ett liv hade kunnat gå förlorat, om dagen som slutade lyckligt. en berättelse om ett marsvin på rymmen.