min finafinafina 3d-tavla som jag fick av hannes i julklapp är ihopklistrad och klar nu. med viss, fin hjälp lyckades jag efter ett antal timmar få alla pappersbitar på rätt plats. och den är så fin så fin. jag önskar att jag vore en del av den, jag önskar att jag kunde gömma mig någonstans bland de snöklädda kullarna och bergen, eller att jag kunde hjälpa de små figurerna med deras tunga lyft. för tillfället så ser ju nästan min värld ut som den i tavlan. allt är täckt av snö och var man än går så möts man av ytterligare snötäckta vyer. jag tycker att jag tagit snön på ett ganska bra sätt i år. jag känner inte att jag klagat fullt lika mycket som vanligt, och då har snön ändå legat kvar längre än jag kan minnas att den gjort tidigare. det är ändå ganska gemytligt får jag lov att erkänna. det är så tyst och sagolikt. om det bara inte vore så fasligt kallt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar