tisdag 21 april 2009

himlen är oskyldigt blå


och allt jag känner är tomhet och en enorm lust att bara strunta i allt

3 kommentarer:

  1. Kämpa, kämpa, kämpa.

    (Skolfronten: Det vore inget annat än idiotiskt att ge upp nu. Du vet att du klarar det (jag vet det!). Visst, det är inte alls roligt, inte alls motiverande eller inspirerande, men det är bara en och en halv månad. Sen lever du ett helt annat liv, ett som DU styr, och ingen tråkig, grå, avdankad lärare på Peset)

    Kom igeeeeen, Feliciaaaa, vad skulle du (vi) annars göööraa?

    SvaraRadera
  2. Camilla: Jag vet ju det egentligen. Att det är värt det liksom. Men ibland är allt så tungt bara. (förresten är jag nog lite rädd för att styra mitt eget liv..)

    SvaraRadera
  3. Ja, det rent ut sagt suger. Verkligen. Men mer än så är det ju inte. Du dör ju inte, eller hur?

    Äsh. Vem som helst är väl rädd för det. Men jag tar hellre den rädslan, om det innebär att jag är fri från alla andras påtvingade borden och måsten. Jag VILL kunna bestämma själv. (Sen spelar det ingen roll om det skiter sig totalt, det är ändå jag som gjort valet, ingen annan)

    SvaraRadera