korta välplanerade steg. isen gömmer sig under snön som fortsätter falla likt aska. hela världen bäddas in i bomull och allt blir tyst, så tyst. det enda ljudet som når mina öron är det behagliga knarrandet som uppstår när mina fötter pressar samman snön under mina skor.
tänker på att jag ljuger för att ni inte ska förstå er på mig. tänker på att jag ljuger för att ni inte ska lära känna mig. på riktigt. tänker på att det blir så mycket lättare att försvinna in i vintervärlden.
på lördag flyttar jag tillbaka till jönköping. för en tid, för en längre period, för alltid. jag vet inte. men just nu känns det som att det blir bra och att jag nog faktiskt behöver det. rutiner som kan styra upp allt igen och kanske få mig i någon slags balans.

jag har aldrig förstått mig på det där med att lära sig älska någon. det måste vara det dumaste en människa kan göra. att lära sig tycka om någon bara för att det vore bra om det vore sant. frågan är om det någonsin blir sant? eller kommer hela ens tillvaro bygga på en hop lögner till slut? antagligen ja.
nej fy. slå mig i skallen om ni ser att jag någon gång förlorar mina sinnen och börjar ljuga till och med för mig själv!

så begravde vi det förgångna och fördömda år 2010 (jag hatar dig)

det har varit jul. och nyår. och nu är det dags att sätta sig in i vardagen igen.

jag är fotfarande kvar hemma i jönköping. har varit sjuk i en vecka och inte orkat ta tag i någonting, så jag försöker hinna med litegrann innan jag måste vara tillbaka på universitetet i göteborg.

julen var ungefär som vanligt, fast egentligen inte alls. jag, mor och syster började julafon med att besöka molly, åsa och petter för en julfrukost (förr var jag alltid i stallet klockan sju på julaftonsmorgon). därefter for vi till rosenlund där mina kära små marsvin fick extra mycket gott att äta och efter det mötte vi upp far hemma hos oss för att äta lunch och dela ut julkappar. när han åkt, någon gång efter kalle anka, så for jag för att hämta morfar och han stannade hos oss långt in på natten. mysigt i helhet, får man väl säga. men ja, som alltid detta vemod som sköljer över mig. det blir aldrig riktigt lika bra som man skulle önska.

syster stannade iallafall hemma till på måndagen och vi hade det mest mysigt. såg den nya narniafilmen på bio och åkte pulka bland annat.

men när hon åkt blev jag så sjuk, så sjuk. kunde varken andas eller prata och hade visst ont i hela kroppen. influenska kallas det nog. så alldeles nedbäddad var jag fram till nyårsafton som jag tillbringade hemma med vilda som dessutom är rädd för alla fyrverkerier. elin kom på besök och strax innan tolvslaget åkte vi ut till hägghult för att slippa undan de värsta fyrverkerierna.

sedan har det flutit på. jag har successivt tagit mig utanför dörren och på små promenader och nu är jag faktiskt bara täppt och väldigt hostig. det kunde varit värre! (men också bättre...)

några fåniga nyårslöften har jag nog inte tror jag. möjligen att aldrig göra om de misstag som jag gjorde under föregående år, kanske försöka att hålla mig stående och inte fallande platt.

och så ska jag inte äta kött förstås! det har jag ju klarat i sisådär sju år hittills så det ska nog gå iallafall. alltid något.

jag borde sannerligen ge ett löfte om att gå till sängs tidigare, men det är ju dömt att misslyckas. bättre att inte ge några löften alls än att bryta många förtroenden.

så verkligt tryggt att dra fingrarna genom den långa pälsen. love.

idag råkade jag dammsuga upp två tangenter från mitt tangentbord. inte så smart.
är lite trött i huvudet efter en heldag inomhus också. mår inte bra utan luft. önskar att himlen såg ut såhär:

jag vet att det snart är jul och så. att man inte borde köpa saker till sig själv. men jag kunde bara inte låta bli. dock insåg jag att den lilla kaninringen var trasig när jag kom hem så jag tänker nog försöka mig på att byta den imorgon. hoppas att de är snälla.

jag tycker om herr uggla

och han har fått en stilig fluga dessutom!