long time ago

men det var några dagar sedan det var den där kvällen. och det var hemskt längesedan jag uppdaterade den här bloggen. och inte har jag något försvarstal att ta till heller. mer än att det har varit väldigt mycket de senaste veckorna. att mitt liv har varit minst sagt kaotiskt. men kanskekanske börjar det ordna upp sig. kanske har jag bestämt mig för att styra upp det efter en enformig bana och hitta tillbaka till gamla rutiner. eller så har jag kanske iallafall bestämt mig för att låtsas. det är som det brukar sluta. en enformig, uppdiktad bana som jag har nerver nog att följa i några veckor bara för att få en viss struktur. fram till den dag då det skriker inom mig att släppa taget om det jag tror att jag kan kontrollera. ännu en gång har jag kommit till den insikt som vi alla når med jämna mellanrum: man ska aldrig någonsin ta något för givet. jag tar alldeles för mycket för givet. och så fort det dyker upp en oundviklig förändring så rasar hela min tillvaro ihop. förr kunde jag hantera det, förr höll jag allt inom min bubbla, bakom min mask. jag har tappat förmågan att dölja allt som jag inte vill ska nå obehöriga öron. bra, säger vissa. dåligt, säger jag. på den tiden kunde jag iallafall kontrollera mig själv. det kan jag inte längre. och det är onekligen väldigt farligt. jag saknar den där tryggheten som fanns tidigare. den där tryggheten som jag kunde skapa i min egen fiktiva värld. den där tryggheten i form av kontroll.