för en gångs skull finns det faktiskt en anledning till varför det är så tyst här. och det är för att jag inte vet hur jag ska sätta ord på allt som händer. allmän förvirring kanske man kan kalla det. jag vet inte riktigt vem jag är längre. men det ger sig...

förra veckan var jag och såg dessa fantastiska kvinnor i folkets park i huskvarna. bästa jag sett på länge.
och nu vill jag helst av allt bara vara tonåring på 70-talet och leva loppan i USA. vore awesome känner jag.

men mest av allt vill jag sova.

oh, these confusing times

en del av mig vill vara vaken hela natten och bara kötta varelser i tv-spel. en annan del inser att jag måste återskapa en normal dygnsrytm igen. och gärna så snart som möjligt, vilket skulle innebära typ nu.

jag vet inte. känner mig så frånvarande och likgiltig att jag inte vet var jag ska göra av mig själv.
två lediga veckor har gått alldeles för jävla fort.

är man inte bra dum, när man inte erkänner att man hittat precis rätt?

jag har för många i min närhet som har dött unga

jag borde...

-plocka undan i min lägenhet
-damma alla hyllor och prytlar
-dammsuga hela lägenheten
-kanske skura golvet
-diska
-riva ner fula schabloner på toaletten...
-...och sätta upp foton istället
-rensa min garderob
-bli klar med alla påbörjade projekt
- osv...




ISTÄLLET: