det har gått en månad sedan morfar plötsligt försvann.
här är sig inget likt.

kanske kommer jag att hata dig för alltid.
men inte ens det är du värd.

en dag, efter en annan dag

att stiga upp med gårdagens smink och rester av alkohol fortfarande pulserande i blodets alla ådror.
bara för att få åka ut till sin favoritplats i världen och bort från alla människor.
för att få äta mammas godaste frukost i skuggan av en röd stuga med vita knutar.
för att få mötas av glada svansviftningar pch sedan lugnt dra fingrarna genom en lång päls.
för att få lyssna till fåglarnas alla sommarsånger och veta att snart, snart vaknar jag till det här varje dag.
för att få gå på för andra okända stigar med känslan av att den här skogen, den är min, nästan bara min.

sömnlösa nätter med jens och lönnlöv.

och dina tårar i mina lakan

D O W A N T

jag blir som vanligt lätt förälskad när jag kikar in hos johannaN

längtar till tryggheten. saknar tryggheten. och jösses, jag är inte alls så stark som jag utger mig för att vara. och det handlar egentligen inte om någonting alls som går att relatera till. en person skulle veta. om det hade varit förr. den personen skulle veta alldeles för mycket för att jag skulle kunna känna mig trygg. eller så skulle jag vara trygg, och isåfall är det precis det jag är rädd för att vara. så omtumlande. en annan person skulle ge mig ilskna och bestämda blickar om hon visste att jag ens tänker tanken.
jag vet inte varför detta helt plötsligt slagit mig som om det vore medfört av regnet som nyss föll från den djupgrå himmeln. det är kanske ensamheten som talar.
hur som helst så saknar jag hägghult och längtar tills jag flyttar dit för i år.

haha. jag har visst börjat med någon slags struktur här iallafall. ettinläggimånaden-strukturen. och på nästan det exakta datumet för andra månaden i rad. det var faktiskt inte alls meningen.
någon mening har jag ju sällan.

jag har massor att göra hela tiden. arbetar-städar hos djur-sover, arbetar-tränar vilda-sover, arbetar-second handlar-sover. that's it på ett ungefär. och jag trivs med det. mindre tid för grubblerier.
saknar vänner ibland, de som inte bor här. och det är tråkigt och blir lätt ensamt, men de hälsar på emellanåt. och snart är det sommar och då kommer de kanske vara här lite oftare.

människor jag inte vill möta, dyker däremot upp med jämna mellanrum. vill man försvinna så ska man försvinna för gott. jag behöver och saknar inte dem så länge de undviker att oprovocerat klampa in i min vardag.

jag har iallafall inget att förlora.
imorgon far jag till köpenhamn, det blir nog fint.