längtar till tryggheten. saknar tryggheten. och jösses, jag är inte alls så stark som jag utger mig för att vara. och det handlar egentligen inte om någonting alls som går att relatera till. en person skulle veta. om det hade varit förr. den personen skulle veta alldeles för mycket för att jag skulle kunna känna mig trygg. eller så skulle jag vara trygg, och isåfall är det precis det jag är rädd för att vara. så omtumlande. en annan person skulle ge mig ilskna och bestämda blickar om hon visste att jag ens tänker tanken.
jag vet inte varför detta helt plötsligt slagit mig som om det vore medfört av regnet som nyss föll från den djupgrå himmeln. det är kanske ensamheten som talar.
hur som helst så saknar jag hägghult och längtar tills jag flyttar dit för i år.