vilda har varit hos mig, i göteborg, i nästan en vecka. det har varit tryggt och fint. jag behöver rutinerna det medför. relativt tidiga mornar, minst tre promenader om dagen, luft och rörelse. och en lång päls att gömma sig i när gnagandet plötsligt tränger sig på.
i torsdags tog vi ett tåg, hem till jönköping.
jag har sovit en natt på landet, i skogen, i hägghult. lugnare än på många, många veckor. kanske månader.

jag blir så jävla stressad av den där tomhetskänslan. vill bara vara förbi den här tiden. vill bara härifrån, därifrån, hit eller dit. jag vet inte. vill bara inte vara någonstans. borde kanske försvinna ännu längre bort, kanske inte återkomma på länge, kanske inte alls. kanske borde starta om på nytt. glömma och förtränga. hata och fördöma.
men det kommer jag ju inte göra...

det enda som saknas är tassandet som vanligtvis följer mig vart jag än går.

sverige, göteborg, majorna

jag bor här nu, för en tid.

det leder alltid till ett leende

regnet faller hårt över natten, över alla hemlösa katter

imorgon far jag till way out west, med blandade känslor.

ibland undrar jag om du verkligen vet hur det känns att sakna. på riktigt.

jag önskar att jag kunde hata, det hade varit så mycket enklare då.

jag undviker internet i den mån jag kan, och inte har jag lätt att bruka det heller. uppkopplingen i skogen är inte den bästa.

och jag undviker det för att slippa må sådär hjälplöst dåligt som jag mår när jag inser att alla är äldre nu och ser efter varann. och inget blir bättre av att jag inser att de har gått för att leva sina liv, och gud vet att jag måste leva mitt.

jag avskyr avsked. avskyr avskyr avskyr.

och jag avskyr ensamheten. förbannade jävla ensamhet. ensamma beslut, ensamma steg, ensamma planer. men ack så självförvållat. det är så jävla självklart att jag är ensam.

det dyker upp saker som gör mig fruktansvärt sentimental hela tiden, och det är väl just i rättan tid som det är nu.

häromdagen hittade jag ett halsband med två berlocker; en kanin och en liten bok som det stod "peter rabbit" på. jag var bara tvungen att köpa det. när jag var liten så tittade jag väldigt ofta på ett barnprogram som hette "pelle kanin" och det var så himla himla fint. jag vet att jag hade det inspelat på vhs, men nu vet jag inte alls vart inspelningen tagit vägen. jag vet inte alls som det är dessa sagor som halsbandet refererar till, men i min värld blev det så. tänk att jag hittade pelle kanin på lindex, tolv år senare.