vilda har varit hos mig, i göteborg, i nästan en vecka. det har varit tryggt och fint. jag behöver rutinerna det medför. relativt tidiga mornar, minst tre promenader om dagen, luft och rörelse. och en lång päls att gömma sig i när gnagandet plötsligt tränger sig på.
i torsdags tog vi ett tåg, hem till jönköping.
jag har sovit en natt på landet, i skogen, i hägghult. lugnare än på många, många veckor. kanske månader.

jag blir så jävla stressad av den där tomhetskänslan. vill bara vara förbi den här tiden. vill bara härifrån, därifrån, hit eller dit. jag vet inte. vill bara inte vara någonstans. borde kanske försvinna ännu längre bort, kanske inte återkomma på länge, kanske inte alls. kanske borde starta om på nytt. glömma och förtränga. hata och fördöma.
men det kommer jag ju inte göra...