jag saknar dig

idag är det ett år sedan jag tog farväl av drumbow. det gör ont.

känsla: likgiltighet

att vara likgiltig är bland det värsta jag vet. likgiltig och tom. när tiden rör sig och man står till. när livet går en förbi utan att man gjort några egna val eller tagit några egna beslut. jag känner mig som en trasdocka. ni kan göra precis vad ni vill, det går in genom ena örat och ut genom andra. passerar knappt hjärnbalken. jag förstår inte vad som händer. jag önskar jag förstod lite mer emellanåt. jag önskar att jag visste lite mer, kunde lite mer.
ibland är jag bitter över att jag växt upp i en familj där vi inte pratar om känslor. känslor är fult, vad du än känner. allt du känner är fel. och vi är ju bara atomer, som någon annan skulle ha uttryckt sig. och nog är det så, en enda människa gör detsamma. man är bara en liten lort, hela livet. ingenting du skapar, säger eller gör är av någon betydelse för världen, för andra. så varför ska man anse livet vara så förbannat heligt? varför ska man vara tacksam över att få leva? jag vet, jag vet. jag är en cynisk jäntunge som kommer komma till insikt när jag blir äldre. jag vet ju inget om livet. har ingen erfarenhet. jag kan varken älska eller hata. jag kan bara vara.


igår hamnade pappa i koma, igen. men han mår nog bra nu.
likgiltighet.

det är synd att du gör mig så illa hela tiden.

BEHOV: sömn och sådana där löjliga ting som närhet
KÄNSLA: bangbangbang i mitt huvud. illamående.
TANKE: "det är tråkigt att vara ledsen hela tiden"
FAKTA: jag.måste.sluta.äta.och.börja.träna.


jag är liksom dömd att misslyckas och att vara ensam.

det här är det vackraste spelet som gjorts. mest för att det är rådjur och överexponerat.