jag känner mig lite som ett irriterat bi.

* människor som är så fruktansvärt naiva och blåögda kan vara så makalöst irriterande.

* förutsägbara människor kan vara så irriterande.

* människor som är så kopiöst glada bara för glädjens skull kan vara så jävla irriterande.

* människor som tror på materiell lycka är jävligt irriterande.

* människor som framstår som att världen kretsar kring dem är jävligt irriterande.

* människor som tror att allt kommer bli bra kan vara fruktansvärt irriterande.

* människor som blundar för verkligheten kan vara förbannat jävla irriterande.

* människor är ofta väldigt irriterande.

och jag är väldigt irriterad. emellanåt.
men det går över även det, med tiden.

ibland slår det mig, riktigt hårt, att jag egentligen inte lever för något alls. jag har gått på tomgång så länge jag kan minnas. är ständigt på jakt efter något att leva för, hitta meningen med livet. och allt oftare tror jag mig inse att det inte finns någon mening. den enda meningen med att leva skulle väl vara att man vill just leva, och jag tillhör inte kategorin människor som går runt och vill leva för levandets skull. för någon månad sedan blev min mor arg då jag råkade säga något cyniskt om att livet kanske inte är att föredra framför döden. hon hade en lång utläggning som gick ut på att livet var en gåva som man skulle vara tacksam för att man fått tilldelad sig. min far försvarande mig lite och påpekade att man inte kan kritisera människor som tänker i samma banor som mig. någon vecka senare tog hans bästa väl livet av sig. samma dag sa han att han hoppades att jag inte tänker eller tänkt göra detsamma. jag tycker det är lite obehagligt att det ibland framgår hur medvetna andra är om det jag tror inte märks. inte för att det finns någon chans/risk (?) att jag har tankar på att ta mitt liv. men jag tror att vi gör livet till något större än det är. vi föds inte lyckliga, vi är inte lyckliga, vi dör inte lyckliga. om det nu är lyckan man strävar efter i ett liv.
jag tror att det jag strävar efter som mest är trygghet. en trygghet annat än den man känner när man är i sitt hem och inget kan komma och ta en. en trygghet som gör att man liksom vågar kasta sig ut i något och ändå veta att man har en trygghet att falla tillbaka på. det enda jag hittills har funnit trygghet i är djuren och naturen. för de är orörliga. de försvinner inte för att jag gör ett misstag, de försvinner inte för att jag är ful eller inte kan prata om saker. inget i världen gör mig så lugn som den allra djupaste skog gör. men djuren dör och naturen blir bortvald för fula hus. det känns inte som en bestående trygghet.
äh, jag ska sluta nu. jag döljer allt bakom svammel igen. jag vet ju så väl vad det är jag behöver, men inte kommer få.

jag spelar vanlig.

dimma. ständig dimma. återkommande frågor. ständig förvirring.
jag måste bort härifrån. måste försvinna från allt och alla. måste reda ut mitt liv, kasta bort det och finna ett nytt.
har man inte redan problem så kan man alltid skaffa sig några.

jag ska försvinna in bakom transparenta spetsgardiner och gömma mig för världen. jag ville ändå aldrig vara kvar här. bakom skynken blir allt lite suddigare, lite mjukare och inte lika smärtsamt. jag trivs där ni inte kan se mig.

imorgon ska jag titta på fina filmer och ge min sjukdom en chans att försvinna. det är det enda.

i'm sorry

jag är tillbaka där allt började, det känns lite vemodigt.
men det är bättre än att vara kvar där allt slutade. kanske.

melissa horn talar sant

Det är dags att tänka efter

O jag vill inte följa med

Det har regnat hela sommarn och jag känner med det

Jag ville vänta tills du fråga o du frågade tillslut

Jag hörde sånger i mitt huvud men dem kom aldrig ut

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig

Och jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig

O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig

O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

Men du om någon borde förstå att man inte gör såhär emot mig

Du ville prata häromdagen

O helt plötsligt blev det tyst

Jag undrar vad som hände

Vi som skrattade nyss

Du trodde säkert att jag hoppats

På nått som aldrig ska bli av

Men jag har aldrig lyssnat när du lovat

Aldrig ställt några krav

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig

Och kan inte skilja på om jag vill vara med dig

O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig

O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig

Vi tar en paus och lämnar rummet

O nu släpper du min hand

På varsin sida av vägen som en främling för varann

Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord

Du har viljan att bli större, här är du redan stor

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig

Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig

O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig

O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

Ne Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig

Ne Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig

O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig

O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig