1. vad som är bra med att aldrig låta människor lära känna den man verkligen är. (försöker innerligt bibehålla mitt skal)
de kommer aldrig tillräckligt nära för att skada. de kommer aldrig veta om alla gamla ligg och dumheter man utsatt sig själv förr. de kommer aldrig veta varifrån alla ärr kommer. kommer aldrig känna till ens bakgrund.

men så förblir man också för alltid ensam.


2. börjar bli så jävla trött på att vara tråkig. tråkig och töntig. (vart tog min jag-tycker-något-om-allting-mentalitet vägen?!)

3. men verkar inte vara kapabel till att förändra är jävla skit. (önskar verkligen att jag kunde. eller att någon lyckades få mig till det)

vill ha något nytt. eller gammalt. jag vet inte, den är nog en hårfin gräns.