ingenting är som förut. men på något märkligt sätt så är jag ganska bekväm med det. känner mig tillfreds som det är. kanske beror det mest på likgiltighet, så som det brukar göra. men jag känner mig inte likgiltig-tom, utan isåfall mest bara likgiltig. och jag menar, det är ju trots allt ganska så skönt att inte känna alls.

jag.är.iskall.