Det sjunger om isen och träden reser sig som skelett över mitt alldeles för tankspridda huvud. Utsträckta armar försöker ständigt nå mig, ständigt plåga mig. Likt rötter som letar sig upp genom jorden för att gripa tag i mig och dra mig tillbaka ner i den mark som vi tidigare trampat på. Så som det förgångna inte vill släppa mig, hela tiden vill påminna mig om det som var och försvann. Det som var och inte blev.
Men jag är hårdare än hårdast nu, kallare än iskall.
n i n å r m i g a l d r i g

Idag vill jag bara stanna inne och vila hela dagen, åtminstone fram tills dess att jag ska jobba. Men icke. Jag har redan tillbringat två timmar nedsjunken i "Hundmatboken" och försökt knåpa ihop instuderingsfrågor. Nu ska jag bege mig till min far för att bada marsvin, ta en promenad med Vilda och sedan arbeta som sagt.
Ingen rast, ingen ro.

I will miss you

imorgon far världens bästa minna till london för en obestämd tid. minna och jag har varit vänner sedan vi var fem år, nästan hela livet har vi tillbringat tillsammans. vi var alltid, alltid tillsammans och ingen känner mig lika väl som minna gör. det är fint det, att ha någon som har varit med så länge. jag hoppas hon får en fin tid i london och kommer trivas med storstadslivet (även om jag hatar henne litegrann för att hon åker). jag själv kommer mest sakna henne.

puss

kärlekens tunga

allt det där om att vara på väg någonstans

när man är tillbaks där allt började

idag dog ett av marsvinen i min famn. och jag vill verkligen bara att det ska bli vår och sommar nu.