drömmar. myter. sorger. död. sex.
ibland tycker jag om att prata om tabubelagda saker. mest för att det stör. för att man inte får.
jag målar upp scenarier i huvudet. möten som går precis sådär bra som man önskar att de alltid gjorde.
men man får inte tänka positivt. för då får man aldrig som man vill.
så jag målar upp scenarier i huvudet. möten som går precis sådär käpprakt åt helvete som man önskar att de aldrig gjorde.
men man får inte tänka negativt. för då får man aldrig som man vill.
Stycke två. Det är som om du skurit, karvat med en skalpel i min hjärna och hittat in precis där mina drömmar finns. Drömverkstaden, där det jobbas på som flitigast, jämtjämtjämt. För precis så går det till där med. Drömscenarion. Allt går rätt. Nej, nej, allt blir fel. Nej. Jo. Jag vet inte. Allt är ändå bara en dröm, och vad ska det tjäna till (om jag ändå bara är fast i drömmen)? Jag kan ändra, försköna hur jag vill. Jag är fast. Och det går inte att sluta. Jag har blivit beroende. Beroende av drömmar. Hur gör man sig av med ett sådant beroende?
SvaraRaderaDet handlar om överlevnad. Det handlar alltid om överlevdnad. Drömmarna är bara en försvarsmekanism vi tar till när verkligheten blir för svår. Vilket den ju uppenbarligen alltid är? Jag tror inte att det går att göra sig av med sådana beroenden. Tyvärr. Eller det kanske inte är så mycket tyvärr. Drömmar har ju trots allt en tendens att försköna det som annars är fult och svart. Fast samtidigt så är ju drömmar väldigt förödande. Man får inte tro att livet blir som i drömmen, då slås man bara av besvikelse efter besvikelse. Och besvikelser leder ofta till hjärtevärk.
SvaraRadera