hur fan kunde jag hoppas? hur fan kunde jag, jag av alla människor, helt plötsligt tro att livet var en dans på rosor. hur kunde jag, jag jag jag, falla dit igen. efter så många fall. när ska jag någonsin lära mig? det finns ingenting för mig. ingentingingentingingenting. jag är missanpassad. jag ska inte vara här, inte där, ingen jävla stans. jag ska inte existera. försvinn försvinn försvinn. bort. bort härifrån. bort från alla dem som jag kan skada. och som kan skada mig. bort från smärtan, bort från hoppet. bort från livet.
ibland vill jag verkligen inte mer. inget alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag känner igen mig helt. vi är så lika du och jag syster. jag älskar dig.
SvaraRaderaja, älskade vän. det är vi nog. och gudarna ska veta att i alltid kommer ha varandra, att ingenting kan skilja oss åt. hur många mil vi än är ifrån varandra.
SvaraRadera